Det är så mycket i mitt lilla huvud just nu så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till jag önskar att man kunde bara göra som man vill men det är inte snällt inte vad jag vill göra iallafall. bara för en person har förstört mitt liv behöver inte jag förstöra den personens liv även om jag kan så gärna om jag vill. hela tiden blir jag besviken och sårad av denna person som igentligen inte är värd det han är inte värd min tanke äns men han finns där för vi är ju ändå kött och blod..
jag önskar i bland att jag kunde ta mig mod att träffa han och reda ut saker men jag vet inte om jag skulle orka det jag är stark nu starkare än när jag va mindre och vile samma sak men är jag tillräckligt stark.jag har tänkt så länge på den dagen jag möter honom just därför tror jag att jag kommer bli besviken för jag tror att allt jag har tänkt kommer bli på ett annat sätt. jag går omkring med alla tankar och ingen vet att jag har dom försen nu kanske som jag skriver om det jag tänker ofta på det men om någon frågar mig någon gång säger jag det e helt okej och säger nått  skämt och skrattar bort det fast igentligen vill jag gråta i någons armar.. strunt samma nu behövde skriva av mig natti skola i morgon en dag man tar bort sina bekymer...